bblossom

Bild

Jo, håll i er. Det hände en kväll att jag gick och la mig med Johan Theorin i handen, och där låg vi i mysljuset och jag höll krampaktigt i honom. Väntade och väntade, blev svettigare och svettigare, hjärtat hoppade lite hur som helst och poff!
Så var klockan nästan morgon och alla 400 sidorna var lästa.
Sankta Psyko gick bara inte att lägga ifrån sig, jag försökte inte ens, tänkte aldrig tanken. Den är bara tvungen att läsas.
Nutid, dåtid, dröm, verklighet, mörker, kärlek, mentalsjukhus.

Åh den hade allt. Förutom en uppföljare.
Det måste komma en uppföljare, om jag så ska skriva den själv.

I går började jag med Blodläge, jag är ledsen kära Theorin, men du har inte fängslat mig i de 50 första bladen, men det kanske kommer, du kanske är svårare denna gången. Så är det nog, du spelar svår för att jag ska falla extra hårt när jag väl faller. Så måste det va.
Jag är också svår numera. Jävligt svår. Släpper ingen nära, låter ingen röra.
Man måste vara svår, ibland. För att se hur länge dom orkar vänta.