bblossom

Har en kär vän som kallar mig brunstig!
Och jag skulle ljuga om jag sa emot henne... Kan man va annat när fåglarna kvittrar, luften är varm, kroppen är slank och kaffet går att dricka i parken?
Alla dessa promenader med hetingar som susar förbi, alla kvällar på krogen med gott vin gör ju inte saken lättare och nu har ju tom uteserveringarna öppnat!!! Men varför ska jag va så hemskans kräsen? Herregud det kryllar ju av män överallt! Sara har inte det bekymret... hon får alltid nåt om hon så önskar. Jag bara snäser av allt och alla som kommer i min väg! Inte så bra om man nu är vårbrunstig som Sara kallar det...
Men näe, när jag tänker efter så är jag hellre brunstig som en ko på grönbete än tar med mig ett objekt bara för att..
Det svåraste är att vårda språket.. tydligen så har jag sagt "ligga" i var och varannan mening under kvällens promenad. Ja menar, det vore ju illa att komma till dagis och få höra att Benjamin sagt "mamma behöver....."
Hahaha så jaa så länge problemet med brunstighet inte blir värre än att jag måste hejda mig så fort jag öppnar min stora käft så ska jag nog stå ut!
Men vem vet, kanske finns det nån man med betyg G, eller VG får det nog va, i helgen...
Eller varför kan inte en UNG joggare stanna och fråga om vägen runt kanalen eller hjälpa oss att öppna grinden?? I dag var det ju bara medelålders herrar som stannade till, och SÅ desperat blir jag aldrig!