bblossom

Har lämnat lille B för några dagar hos sin far, alltid lika tomt och tyst. Kan inte plocka bort hans leksaker, de måste liksom ligga där mitt på golvet, så som han lämnade dom. Men han är snart hemma igen. Fast just nu känns det som en evighet.
Och så har jag vart på Näl. Jag gillar inte att va där. Man är så sällan där i positivt syfte. Sist va 3,5 år sen, när lilleman kom. DET va ju iaf en positiv upplevelse under Näl´s tak, för den saken åker jag gärna dit fler gånger!
Men idag var det bara tugt.
All frustration, alla tårar. Allt det konstiga, overkliga.
Sånt här händer bara andra, inte min familj! Inte henne!
På onsdag ska jag och lille B äta Piggelin i solen, han ska också få växa upp med Piggelin, det gjorde jag -tack vare henne. Hela hon är som en Piggelin! Och så ska hon förbli, det bara måste bli så.

Nu ska jag gråta en skvätt innan Marie kommer. Så jag kan va glad sen, sådär glad som jag brukar kunna va trotts att hela världen har rasat samman.