För kännedom
Det va då värstingen vad alla får för sig att förra inlägget handlade om MIG. Telefonsamtal, högvis med sms och en och annan komentar.
Varför skulle JAG skriva om MIG på MIN blogg liksom...?
Så här var det, vi hade en (återigen) livlig diskussion på jobbet som jag tror började med en blyg liten fråga om övergångsobjekt. Vart man ska dra alla gränser där liksom. Är det okej att använda övergångsobjekt som bra-och-ha-objekt och vice versa? Hur desperat måste man va för att få använda sitt objekt? Om man har ett objekt att ta till när det kärvar... har man då skyldighet att ställa upp även när det kärvar för objektet?
Sen kom vi in på nätdejting, svar: över min döda kropp! Men jag hade väl inte fullt medhåll där kanske, på den fronten kom vi nog fram till att jag är för ytlig för det, eller på fint språk "jag har för höga krav på exteriören".
Sen ramlade vi osökt in på när presenterar man the special one för päronen? Och varierar det i så fall med åldern?
SEN hörrni, så kom vi in på hur fan folk dejtar nu för tiden, och med folk menar jag inte MIG utan folk i allmänhet.
Sen kan det väl hända att jag också ingår i kategorin folk i allmänhet då och då, men inlägget nedan grundades inte på det.
Glasklart?
Hahaha, I looooove you! Sluta aldrig skriva :)
Underbara samtalsamnen pa jobbet. Kan sakna mina singelbrudar, ofta!
Svar: Jaa Lina jag har nog världens bästa jobb och kollegor. Vi har som du kanske märkt, många tankar och funderingar på nättera =). Saknar dig med, singel or not