Mindfuckers och spöken i köket
...så löd en facebookstatus en gång, på den tiden då jag av nån anledning tyckte att allt som hände i mitt liv skulle publiceras på facebook.
Nu har jag insett att det är mer sport att undanhålla information, än vad det är att dela med sig av den.
I vilket fall som helst så är min vardag numera fylld av mindfuckers. Mindfuckers som vill väl, mindfuckers som vill ont, mindfuckers från förr, mindfuckers jag glömt, mindfuckers som fuckar upp allt de kommer i närheten av.
Å vad är mindfuckers?
Sånna där överjävliga människor som omedvetet får mig att tänka och grubbla tills jag blir gråhårig och vänder ut och in på mig själv.
Sånna där som stör min tillvaro utan att veta om det.
Mindfuckers som härjar nattetid är nästan jobbigast, då tänker jag redan så det räcker.
Börjar få svårt att sova igen, kanske saknar nån att krama?
Äh jag kan krama spöket i köket, han verkar ju inte ha nåt bättre för sig sena kvällar ändå. Jag menar ränna i min tvåstegstrappa kan han ju göra hela dagarna.
Det blir Dagens Ord på den ja
