bblossom

Pyret är min lilla marsipan.
Och han har två mostrar, de bästa mostrarna i världen faktiskt.
Vem kunde ana att jag skulle tycka om dom så obotligt mycket och gråta floder när de flyttar iväg.
Herregud, det känns som det var igår jag låste dörren med en hårnål för att få ha mitt smink ifred, som att jag nyss skällde och gnällde på dom för att dom bara var ivägen och störde, och bad till Han där uppe att de skulle bli adopterade till nån annan familj som var i behov av två terrorister.
Nu försvinner de båda två. Lååångt bort. Stockholm och Borås är inte nästgårds precis.
Jag kommer sakna mig gråhårig!
Vem ska nu klä på mig när jag ska gå ut?
Vem ska åka till Leklandet med Pyret?
Vem ska jag gråta hos?
Vem ska jag ringa när det krisar eller när jag bara är pratsjuk.
Fan va ego jag är.
Det är såklart superkul att de både får göra det de drömt om så länge. Men var det tvunget att hända samtidigt?
Och stackars mamma, och pappa. Va tomt det kommer bli.

Nu ska jag fika med Jo! Och beklaga mig en gutta.

Have a nice one!