Ritz
Nyss hemkommen från en underbar frukostbuffé med mina kära kollegor. Har just konstaterat diagnosen Matkoma.
Ett alldeles underbart äckligt tillstånd. Botemedel? Minst 10 timmars sömn!
Men det hinner jag kanske inte, eller jo om jag vill. Men en go kollega körde upp ett recept under näsan på mig i natt och sa "här har du, de här är gott".
Hon menade att jag kunde testbaka det till Pyrets kalas, men det lät som att hon ville att jag skulle baka till henne. Så detta har vi garvat åt och skojat om hela natten (låg kvart-i-fem-humor), så jag tänkte att om jag orkar så ska jag palla mig upp i vettig tid så jag hinner baka muffins till henne! Det hade vart lite käckt.
Men jag bakade hela förmiddan igår, veteflätor med äpple och kanel bidde det, hela 6 stycken så två hade jag med till jobbet i natt.
Vi älskar att fika! Eller fika och fika... det kan va mat, frukt, godit, kex å ost.
Låter som att vi inte har nått att göra, men det har vi!
Men det är så himla mysigt att springa på larm och ränna fram och tillbaka, mötas och knapra en bit, springa igen, slå ner rumpan och klunka kaffe och ta nästa godsak som färdkost när plikter åter kallar.
Vi har det hemsk mysigt.
Men mysigast är det på Ritz, vi sitter där och njuter av allt gott, pratar om vad alla vakna människor ska få för väder under dan, tänker på hur gott vi kommer somna, sitter och filosoferar, tar en fralla till, knäcker ett ägg.
Åh det är så mysigt. Och känslan av hur det var förr försvinner mer och mer för varje gång. Det känns inte tomt utan honom, det känns bara skönt att veta att jag kan göra det vi gjorde, på egen hand -så mycket bättre.
