bblossom

När jag kom hem i morses efter att ha lämnat Pyret så låste jag som vanligt dörren om mig.
Tyckte att det kändes lite konstigt så för säkerhets skull så låste jag upp igen, trodde jag ja.
Det satt bom fast!
Helvete!
Försökte lirka och trycka och dra och bonka och fan och hans moster. Men det va lögn i helsike.
Jaha... Ska jag sitta här? Knappt har jag nått ätbart hemma heller.
Jag kommer dö. Men först kommer dagis ringa och va jättearga för att jag inte hämtar Pyret. Jag kommer dö.
Nä men inte kan jag väl dö heller, ryck upp  mig nu!
(älskar mina inre dialoger...)
Ringde syrran som jobbar jämt, alltså JÄMT. Inget svar.
Inte förvånad.
Ska precis ringa syrra 2 när syrra 1 ringer upp.

"A ja jag hade ringt, eehhh vad gör du?? Det är änna så att jag typ har låst in mig.."
"öhh jahaa..?? Hur då...?"
Förklarade snabbt läget och jo men visst hon skulle haffa syster 2 som också för en gångskull va ledig och komma hit och leka låssmed. Men om en timme.

Jaa vad kunde jag göra. Ta en tupplur.

Utvilad och med nya krafter stog jag på insidan och hörde hur mina systrar skrattade och svor om vart annat, på utsidan då såklart.

"Duu Emma... öhh den sitter fast"
Okej jag kommer dö.

Som en blixt från klar himmel kom jag på att de kan fråga gubbarna inunder som bygger krogen.
Lite generade rompade de ner och frågade och jo visst kunde gubbarna det, men efter mötet som de blev störda i.
Möte..? Va fan jag vill komma ut!

Ringer pappa som lyckligtvis är på lunch och kommer som en skållad råtta.
Han skramlar, eller ja inte pappa men nyklarna, men näää det händer inte nått.
"Jaa du Emmis det vette fan vad som hänt här. Vad gjorde du?"
Gjorde?? Ja visste jag det så skulle jag då aldrig göra det igen det är ju ett som är säkert.
"Har du ett snöre eller en kabel?"
Inte en aning om vad han skulle med den till men jag klippte av en gammal telefonsladd som låg och skräpa i en låda.
Men nä då skulle han ha en skruvmejsel.
La mejseln i en påse och kastade ner den från balkongen till syrran, och van som hon är.. not, så bloade hon ner handen när hon fångade.

Sen va mötet slut så Karl-Alfred kom och konstaterade att det såg rätt hopplöst ut.
Åh fan?!
Nu började vi bli rätt irriterade allihop och jag insåg att om det nån gång börjar brinna så är det ju här och nu.
Jag kommer dö.
Syrran upplyste mig om att det stog en skylift lite längre ner på gatan så om det börja brinna så skulle de nog kunna plocka ut mig från balkongen.

Nu hade alla fått nog.
Kofot och en jävla massa muskler.
KABOOM KABOOOM KABOOOM.
Inget resultat.
A men igen.
KaaaaaBOM KA....BOM KAAAAAAAABOOOOOOOOOOOOOOOOM.
knak

Ja men se där for dörrkarmen och låset och hela mankemanget...

Jaaa! Jag är fri!!
Fy måtte man aldrig hamna i fängelse, jag pallar ju inte ens att va inlåst i min egen lägenhet.
FREEDOM!

Nu måste skiten lagas också men det känns som ett mindre bekymmer.

Så jaa här sitter jag med en gammal telefonsladd och ser allmänt nöjd ut.