bblossom

Så fort det blir vad de flesta kallar fint väder, så infinner nån slags hysterisk tvångstanke hos varenda människa.
Helt plötsligt måste folk gå upp i ottan, rulla ut barnvagnen, snöra på sig löpaskorna och ge sig iväg. Gärna i centrum också så att alla andra ser att familjen Duktig minsann planerade redan i går för att det möjligen skulle kunns bli fint väder idag.
Själv skiter jag i hela väderleken. Jag går ut när jag känner för att gå ut. Gärna sent på kvällen, eller i regnet. Regn är bra för då blir man på nått vis ursäktad att se ut som en blöt katt. Ja ursäktad av alla utom mamma Duktig. Hon tycker ju såklart att jag skulle planerat redan igår för att det möjligtvis kunde regna idag. Sydväst och Hunterstövlar. Snyggt ska det va.
Jag kanske går till Spikön sen, inte för att jag har lust utan för att Pyret har lust. Och jag tänker gå dit i mina myskläder. Kommer matcha fint med mamma Duktig i sina jodphurs och Henry Lloyd jacka.
Hoppas det börjar regna, så mamma Duktig får känna hur det känns att leva. För inte finns det en chans att känna det om man alltid ska va så förbannat planerad och förberedd på allt..?