En knölig vecka
Den här veckan är knölig på ganska många sätt. Jag räcker inte till!
Hatar att känna mig otillräcklig, för då börjar jag bli rädd att jag är på väg att bli en sån där mamma-Duktig som ska fixa allt överallt, alltid. Va vaken 22 timmar om dygnet, laga den goaste maten, baka de finaste bullarna, ha de minst snoriga ungarna och den mest välstrukna Filippa K toppen. Nej!
Detta är nåt annat! Pyret snorar som en slemmig snigel i skrivande stund, jag har fortfarande inte borstat håret, 11 fikats bullar kom från frysen, och mina leggins är luddiga.
Dricker hemmagjort E-house kaffe, gott, kanske lite wannabe varning. Måste rensa hjärnan.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som stressar mig, det är liksom lite av allt.
Helst av allt skulle jag vilja gå till Kopparklinten och bränna av ett Ronja Rövardotter-skrik!
Det är en plats som får alla jobbiga tankar att tyna bort, kännas som bagateller i jämförelse med de takar som funnits på berget förut. Alla som hoppat. DET är stress, problem och jobbiga tankar. Jag har det ju äckligt bra.
Jag brukar skämmas när jag går dit för att tänka, känna mig egoistisk som ens kallar mina problem för problem.
Jag borde kalla dom för Livet. Livet är upp och ner, ner och upp och man kan aldrig bromsa sig ur en uppförsbacke, det har Sally lärt mig.
Så jag gasar, spinner loss och njuter av livet.
Fan va jag har det bra!
Vi har det ljuvligt, egentligen... Men va fasen, jag brukar säga som Snook: "Mina problem är så små att de knappt räknas som problem. Men de gör lika ont för det så sjung med!" Lite som att det är okej att ha problem, stora eller små, för det ingår liksom, oavsett hur bra man har det :)
Stanna upp, ta tre jätte långa och djupa andetag och sen går du vidare =)
Stanna upp ta tre djupa och långa andetag och sen går du vidare.. :)
Förnuftiga flickor ni är! Done and done, och allting känns mycket lättare =)
