Tycker synd om mig själv
Jag gillar inte folk som tycker synd om sig själva, inte alls faktiskt. Så det innebär väl att jag inte tycker om mig själv idag. För götapetter vad synd det är om mig!
Jag är ensam, alla huliganer har åkt hem.
Jag har inte vart utanför dörrn.
Jag har städat sen i morses men jag blir aldrig klar, eller aldrig nöjd kanske...
Jag tvättar, booooring.
Jag måste gå och köpa mjölk så syrran kan dricka mjölk med kaffe i i morrn.
Men matmor ligger ju SÅ långt bort just idag. Wierd.
Jag ville vart ute och sett the drama igår.
Och druckit vin, men det blev fanta, hemma.
Jag borde lägga mig i kärringgrillen igen, men åh va långt bort det är! Ett helt halvt kvarter!
Och så ska jag jobba. Brukar ju kännas kul, men näe idag är jag mer skaka-rumpa-på-butlers-sugen.
Sen är min mage tjock, bara för att jag har "unnat" mig (som det så fint heter) massa gott på kvällarna efter mastodontpromenaderna.
Jag ser typ ut som barbapappa, eller mer som Svamp Bob... smala ben och svampig överdel. Jaa så ser jag änna ut.
Please call med Bob... Spunch Bob.
