bblossom

Tar en paus i det relevanta skrivandet och släpper lös hjärnspökena i bloggen en stund. Vi kan kalla det lunchrast utan käk.
Jo det var ju det där med tuttar.
Just nu råder det tutthysteri i bloggvärlden. Lite i stil med släpp fångarna loss, tuttar, bloggerskor och läsare går just nu bananas i ämnet.
Ledord
-oäkta

Nu ska det tyckas och tänkas och dömas utav bara sjuttsingen. Dåligt självförtroende vs. självdistans.
Vad ska döttrarna säga? Kommer de bli lössläppta för att mamma har gelehallon i bh´n?
Kommer tuttfia må bättre och bli gladare?
Sitter Odd molly bättre eller sämre med stora tuttar?
Kommer narkosen döda?

Alla dessa frågor som faktiskt inte har något svar.
Alla dessa dömande kommentarer som grundar sig i läsarnas syn på någon de tror sig känna.
Vem känner en bloggerska? Inte läsarna i alla fall. Den offentliga personen kan man ha en uppfattning om, men den sanna människan i ruffsigt hår och snorpapper i fickan som sitter bakom skärmen -henne känner vi inte.
Detta inlägget handlar inte om vad jag tycker om tuttars äkthet/oäkthet.
Detta inlägg handlar om hur folk kan tro att de har rätt att döma/råda/lyckönska/förakta en annan människa pga ett beslut.
Jag kan ha en tanke, en teori, om hur vissa tillvägagångsätt kan ha viss påverkan på omgivningen, men det är mina teorier - det ska jag inte lasta någon annan med.
Det enda jag kan konstatera är att vi borde respektera varandras tankar, handlingar och beslut och tro på att alla vuxna människor kan ta hand om sig själva och fatta egna förnuftiga beslut -utifrån dennes vilja och förutsättningar.

Tuttar. Bröst. Brön. Taxöron. Meloner. Kalla dem vad ni vill, men dem är era!
Gnäll gäärna på dem, på att de inte syns, på att de är för tunga, för att de ramlar ut, för att de inte passar klänningen, för att skinnjackan inte går att stänga, för att ni aldrig hittar rätt storlek, att de hänger, att de hänger ojämt, att det inte finns nått som hänger.
Gnäll! Gör det!
Men kom ihåg att de ligger er närmast hjärtat, och de är era!

En regnig dag kanske du blir av med dom, eller ännu värre -ett av dom. Ser du det då som att problemet är löst eller kommer du undra varför du gnällt på dom?

Ta hand om dina tuttar. Häng upp dom om du vill, släpp ut dom om du vill, fyll dem om du vill. Gör vad du vill men kom ihåg att det är Dina tuttar och Din rätt att bestämma vad du gör med dom. Likväl som det är din rätt att bestämma vem som får se dom, röra dom och vem som ska få veta sanningen och alla hemligheter som döljs där i klyftan.

Självdistans:
Tänk er en runda på ICA. Ni handlar mer än vad som var tänkt, men för att få hjärnan att tro att ni trotts allt inte handlat FÖR mycket så ger ni er fan på att få ner allt i bara två påsar. Plastpåsar. Det stramar i handtagen och den röda plasten blir vit på sina ställen. Ni tar ett par steg, kommer en bit.
Sen säger det ploff. Ni ser mjölken rinna ut i Nilen-form och strax efter kommer en lök rullandes, en kexchoklad kommer guppandes som ett mindre fartyg i sörjan. (Som nog är om möjligt ännu sketnare än Nilen).
Titta på påsarna...
Där, där har ni mina tuttar. Men de är mina. Vad jag tycker om dom hör inte hit. Vad jag vill/inte vill göra med dom det är min hemlighet. Men tack vare, eller på grund av (välj själva) min självdistans så kan jag förklara dom. Tycker själv att jag genom det har kommit ganska långt i min egen syn på tuttar.

Det va nog allt