bblossom

Ja den frågan ställde vi oss ett antal gånge förut, jag och Sara.
Vi skulle flytta ett sminkbord i gammal hederlig old and svinheavy stil, 2 enorma kvarter, hem till mig. Först bestämde vi oss för att lägga ner projektet och i panik ringa till pappa Bosse och påkalla uppmärksamhet till detta nödläge. Men lika fort som vi bestämt oss för det så bestämde vi oss för att satsa allt, liv och död, diskbråck och ryggskott. Det får kosta vad det kosta vill men vi SKA ha hem det! Vi KAN själva!
Så bar det av. Första pausen tog vi utanför porten. Sara´s port. Andra pausen tog vi när vi nådde trottoaren. Ja, så höll det på.
Gamla tanter med rollatorer undrade om vi behövde hjälp, folk vred på huvudet, vissa drog på mun och andra hävde ur sig nån ofyndig kommentar i stil med "flyttdags eller?".
Vi tyckte inte att det va lika underhållande. Det ska ju komma gentlemän och slänga upp fetingmöbeln på axeln och skutta bort till mitt sovrum! (för att ställa sminkbordet i sovrummet, sminkbordet!!!)
Det kom inga gentlemän. Jag är fortfarande förvånad.
Vad har hänt med dagens karlar? Ska ma inte hjälpa en kvinna i nöd? I dag kunde de till och med gjort ett kap och hjälpt två på samma gång, då kunde de hoppat över att hjälpa nån i morrn.

Efter otaliga vilopauser, fnitteranfall och annat trams så vart vi framme! Och vi konstaterade att vi ovetandes under tiden hade uppfunnit en ny och fasligt effektiv form av powerwalk! Vi blev nästan sugna på att konka åbäket runt kanalen. Men som sagt bara nästan sugna så vi valde att inte göra´t.

Nu står bordet i sovrummet och jag är skamligt nöjd!