Médda
Korv och makaroner fick i dag heta Gnocci med Choritzo och creme fraichesås.
Jag borde bli försäljare.
Allt för att få upp lusten för mat så jag slipper sitta här och äta onyttigheter tills svarta natta. Måste skärpa mig!
Och det funkade i alla fall en aning, jag åt tills jag blev mätt. Nöjd.
Det är svårt det där med mat, det har vart svårt i 10 år. Ibland tror jag att jag får rätsida på egen hand, men jag faller alltid tillbaka. Förr eller senare.
Men just nu har jag inga krav på att det ska fungera, det är fel tid för det. Bara Pyret inte ser mig, bara han inte får sne uppfattning till mat och matvanor. Men det tror jag inte, jag håller stenhårt på hans matrutiner och jag äter alltid samtidigt. Men kanske inte så mycket som jag borde.
Efter jul är det mycket som händer. Jag ska få struktur och lugn för första gången på åratal. Då, då ska jag bli frisk. Då ska jag kunna äta som folk äter mest.
Och så ska jag jobba för större ben och fastare mage. På ett sunt sätt.
Jag är värd detta nu, jag är värd att få må bra i en kropp som får vad den förtjänar.
Jag tittade på Mia Skäringers show, den där Dyngkåt och hur helig som helst, hette den så? Jag förväntade mig nog enorma roligheter, men i stället blev jag så jäkla ledsen. För jag kände igen mig, och jag kände igen så många andra tjejer som jag känner. Varför GÖR vi sådär mot oss själva? Varför straffar vi oss så? Inte okej.
Det är inte lätt alla gånger, man är ju inte mer än människa liksom.
KRAM ♥
