bblossom

Efter att ha härjat som en testosteronstinn tonårskille vid hockeyspelet i något som kändes som en evighet så tänkte jag att, nää vi måste ut!
Så vi gick ut, Pyret och jag.
Jag i aldrig använda träningsbrallor, som mer eller mindre var det enda som fanns att uppbringa i klädkammaren i morses på gund av tvättstugebokande grannar och flyttpackande, och han på cykel. Tänkte att vi kan ju ta en sakta lunk till lekparken. No no.
Grabben cyklar ju som Blixten McQueen.
Så....
Jag sprang!
I min regnjacka, gympaskor och byxer som kändes så inte-jag. Det blev lite intervallstuk, det måste bli så för att ha nån som helst koll på fartdåren. Men runt Spikön for vi med ett litet stopp för att gunga och tjuta högt av glädje.
Inte för att malla mig eller så, men lite grymt är det väl ändå för nån som annars inte sprungit ett steg på 10 år (bortsett från när det akutlarmar på jobbet).

Så nu sitter jag här med en väldigt märkligt ömmande muskel i höger lår och ler sådär fjantigt förnöjt.