Hur jag gör när jag gråter
I dag har jag brattat mig i pappas bil.
Gasat mil, dundrat Toto och låtit tårarna forsa.
Jag grinar nästan jämt när jag kör bil. Det är nåt med känslan av frihet. Få trycka på gasen hur hårt jag vill, skruva upp volymen hur mycket jag vill, falsksjunga hur illa jag vill och bara släppa alla spärrar.
Förr i världen grinade jag en gång om dagen. När jag hade lämnat Pyret på fsk och gasade iväg till skolan. Då kom det, men då var det ledsamt. Men ändå skönt.
Nu gråter jag av lycka, frihet och lust.
Jag är glad i livet.
Men ibland hugger det till av saknad och svek. Men bara ibland och det går över fort.
Man kan väl kalla det minnesgråta.
Man måste få göra det ibland, det rensar själen.
Jag måste skaffa mig en bil, så jag kan få minnesgråta och lyckogråta lite oftare.
Det blir kanske aningen dyra tårar, men mina känslor är dyra och dem ska man ta hand om.
Kalla mig nörd. Det gör inget, jag kommer alltid älska det ändå.
haha förlåt med de fick mig att tänka på när vi va på halkbanan.... t.o.m. där va vi snyggast och fick ragg!
Underbart! Jag älskar att gråta de där tårarna som får en att rensa hjärnan. Det kan vara våta kinder till et Greys Anatomy avsnitt eller det kan vara foton av minnen eller det kan vara en låt man sjunger med till med hela kroppen i bilen. Det är liksom bättre än att skrika! :)
