bblossom

Har funderat på att stänga bloggen. Jag har inte haft nåt skrivsug. Inte alls.
Kanske öppna en ny blogg, men nej, då måste den ju vara annorluda och det går ju inte. Min blogg ska ju vara som jag -och det är denna. Inget att ändra på.
Ha kvar eller ta bort.
Gick in och såg till min förvåning att ni ändå är ett antal trogna läsare som väntat på inlägg.
Det kom faktiskt en nypa lust.
Jag behåller den och jag hoppas och tror att vårkänslorna kan få fart på skriveriet igen.
På det mesta faktiskt, för det är inte bara skrivsuget som vart bortblåst.
Ordet Vår känns avlägset just som snön dundrar ner utanför förnstrena, men mig gör det inte så mycket. Jag älskar vintern och mörkret. Tända ljus och stora koppar och fluffiga filtar. Och raggsockar.
Det är mys det. Men med myset kommer enstöringen. Jag menar, det är ju så fantastiskt att bara mysa så jag gör liksom inte annat. Träffar inte folk, hittar inte på, kläcker inga idéer. Jag går i ide. Sån är jag.
Älskade vinter.
Men bara för att jag är en sucker för vinter så betyder inte det att jag inte välkomnar våren, för det gör jag. Långa promenader, kaffe mot husväggen (kanske inte just min husvägg), leriga barn, skinnjackor och folk.
Jo, folket kommer då -på våren. Jag tror att många är som mig, fler än vad man tror i alla fall, kryper ut ur sina iden på vårkanten för att lapa sol och ta igen missad tid.

Ämnen för kom-i-håg: Flytta, kamera, bokrea.