bblossom

enbart rikta in mig på att spotta ur mig all vidrig frustration.
Fundera på hur framtiden ska bli.
Komma på hur jag ger tillbaka med samma mynt utan att för den delen sjunka till samma nivå.
Försöka inse att hoppet inte är ett alternativ, jag har för fan gjort som grodan i över 10 år nu och än har det inte hjälpt.
Nä, ska nåt ändras så får jag finna ett mönster på egen hand. Och det ska jag.
Nu jävlar.

Lilleman stängde in sig i duschen med en hel armé med bilar. Så nu sitter jag här, lite blåst på konfekten typ, och lyssnar på hans nynnande och brummande.
Så nöjd, så underbart.

I går gjorde jag det förbjudna. Jag uppmuntrade min sons Star Wars mani. Köpte ett Star Wars lexikon och ett fett album med klistermärken. Varför?
Det va ju rea.
Han kommer bli en sån där kille som slår tjejrna med lasersvärd och säger att han visst heter Yoda i andranamn och att hans pappa är en alien från Peruplaneten.
Uh.
Om jag har tur, eller otur, vet inte vilket, så drar han sig i stället åt sin idol.
Sean Banan.
Rumpa, rumpa tralla la la la lala....
Jo men visst är det nyttigt att röra på kroppen.
Jag själv till exempel hade ju mycket fittare kropp på den tiden jag skakade rumpa. (Nu skakar rumpan ändå, utan att jag rör mig så värst mycket).

Fitt, fittare, fittast?
Kanske inget svenskt ord än, men jag gissar att det kommer bli. Vem har tid att säga vältränad numera? Eller än värre muskulös? Tar ju en halv evighet.

Nä, än är inte hoppet helt borta, jag tänker hoppas ett tag till att han blir en Skôfta*, eller Zlatan för all del, Zlatan går också bra. Eller Saade, Gud så lång han blev när fröken på fsk sa att han sjunger som värsta Eric Saade, han sjöng oavbrutet i veckor.

*skôfta=fotbollspelare i Skoftebyns IF.

Var tog den söta lilla brädan vägen?
Ingen som vet, Ingen som vet...

HoHo, allvarligt. Är dom bojkottade?
Har inte sett en på år och dar vad jag kan minnas.

Min stackars pojk frågade "Vad är det?" När en gungbräda uppenbarade sig på TV förut.
Skrämmande. Han kan spela dataspel och pilla I phone, men har aldrig gungat gungbräda.
Så snälla hjälp en 1900-tals morsa att hitta en såndär manick.



Bild


Ämne för komihåg: 1900-talet och nätdejting.

Fredag minneslucka måndag, lite sån feeling är det just nu. Eller har vart sen i somras.
Helgerna går så fort så det är skamligt!
Vad har vi gjort? Myst, myst, myst, promenerat, pysslat, bakat, igår var vi upp till Hyllan en sväng och mata katten. Hon var så kelsjuk så hon kom springande när hon hörde Pyret! Då är hon kelsjuk!
Hon har inget emot Pyremannen, men är lite avvaktande, hon vet ju att det kan bli våldsamt kramigt emellanåt...

Nu ser vi på Alice i Underlandet, till lunch ska vi greja till en kantarell- och västerbottenpaj, och när vi sänkt ner den i kistan är det playdate i parken med Mille och Jo.

Jag har tappat min humor, jag vet. Detta börjar bli en tråkig blogg, ska läsa Skäringer och se om stinget kommer tillbaka. Får väl innerligt hoppas det för såhär tråkig vill jag inte vara, såhär tråkig är jag inte! Nähää inte en chans!

Jovars, åh så gött!
Sitter och läser lite grann, dricker en obeskrivligt god kopp Zoega´s kaffe och njuter av denna dagen som ska gå i lugnets tecken.
I kväll ska vi ha soffmys och Mr Pyre ska bestämma fredagsmaten, kan bli väldigt intressant eller så blir det typ mannagrynsgröt, och så ska vi titta på idol. Somnar han tidigt så ska jag hyra mig en film, en kura upp sig i hörnet film. Dricka te och bara vara lycklig.

God morgon gott folk.
Här har vi ätit långfrukost, börjat tvätta, spelat memory, busat tills det vart kräkts i trappan, städat trappan.
Nu sitter Mr i duschen och snart är det min tur. Sen ska vi fortsätta tvätta och spela massa spel innan det bär i väg till "Halv åtta hos mig" middag hos mor och far. Och båda mina systrar är hemma, wiiho!

Helvetesdagen är slut. Mötet gav absolut zero, men fortsättning följer. Jag vet ju att det inte kan bli sämre så jg gör som grodan och lever på hoppet. Nån gång tar det ju slut, frågan är bara när.
Efter fsk tog jag och Pyret en promenad i skogen och plockade pinnar i väntan på fotografering no 2. Det va mysigt. Vi bara gick runt och pratade och busade i en timme. Hade ren och skär kvalitetstid! Å vad han är underbar!
Tillbaka på fsk trängdes ett trettiotal kids med tillhörande föräldrar, ett rent kaos haha! Ungarna sprang runt och busade, hoppade, gjorde kullerbyttor och var alldeles för övertrötta hela högen. Samtidigt försökte vi föräldrar anordna nån typ av kösystem. Det gick inge vidare.
Men till slut var det dags, och Lillemannen la sg till med det bredaste fejksmilet ever! Hahaha, så söt! Men undrar om det blev så trovärdigt på bild... Spelar ingen roll, han är fin hur som helst och fejksmile or not -fotona kommer bli uppskattade julklappar hos hela släkten!

Nu ska jag fortsätta gnaga på min chokladkaka, invänta Criminal Minds och sen är det bums i säng för i morrn kommer bilen levererad så vi kan gasa iväg på shopping, äventyrsbad och donken =)

Go morrn.
Har sovit som en potta skit i natt. Vänt och vritt på mig, vart å pinkilurat, följt med Pyret på dass, vaknat av hans i härdiga hosta, burit, kramat, sjungit, letat efter kudden.
Varför sover man alltid som bäst när det är dags att gå upp?
I dag hade det förmodligen att göra med att jag var medvetslös efter nattens aktiviteter.
Krångla mig upp ur sängen á la pensionär style, satte på kaffe och dränkte mig i iskallt vatten.
Packade om dagisväskan, fick syn på ett par dösketna galonbrallor, hittade bara en galonvante. Gav fan i hela galongrejen och hoppade upp på hojen och trampade i ren vrede upp för backen.
Av med alla ytterkläder jag precis krängt på, hittade ytterligare ett par dösketna byxor på hyllan, samt den andra galonvanten.
Upp för trappan och in med ungen till fotografen. Men mammig som han är mitt hjärta så tror jag han blev den suraste ungen på hela gruppfotot.
Hopps på bättre lycka med porträttet i eftermiddag. Såvida han inte hostst upp lungorna innan dess. Stackars barn.
Snart är det dags för årets skräckmöte. Men samtidigt årets härligaste möte.
Jag vill bara få det gjort. NU!
I kväll ska vi fira denna helvetesdag med take away, choklad och soffkoma. I morgon är vi lediga och (om hostan avtagit en aning) så drar vi till Vattenpalatset med Jo och Miliam. Det har vi gjort oss förtjänta av!

Tittar på efter 10, balar kaffe och jobbar. Måste bara ta ett break och andas lite.
VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ ALLA MORALMORSOR???
Hur var det nu igen med "alla barn är olika, alla barn är unika"?
Kan inte alla föräldrar bara få hitta det sätt som passar deras barn? Man måste söka sig fram och få lov att misslyckas på vägen, hur ska man annars veta vad som fungerar och vad man aldrig mer kommer försöka sig på.
I Efter 10 löd dagens webbfråga: Ska man låta sitt barn gråta sig till sömns eller vara med det tills det somnar?
Som Jihde sa.. En skarp fråga.
Allt är inte svart eller vitt.
Jag har letat och sökt efter ett bra sätt i 4 års tid nu. Iblad hittar jag ett sätt som fungerar utmärkt men efter ett tag så förändras mitt barn eller omständigheter i livet som gör att kvällsläggningen också måste ändras.
När min son var bebis var vi nästan alltid ensamma och som ensam mamma att alltid stå med nattningen var oerhört svårt. På den tiden hade vi även hund. För att komprimera alla göromål och för att rensa tankarna hade vi som standard att ta en promenad på kvällingen, då fick hundarna kissa och lilleman somnade så gott i vagnen.
Efter en tid,ett år ungefär, var vi inte ensamma lika mycket. Jag trodde att min tid för avlastning var kommen, men ack vad jag bedrog mig. Jag fick äran att fortsätta stå för kissepausen på kvällarna medan min karl skulle ta nattningen. Kommer aldrig glömma den kvällen jag kom hem och förstod hur nattningen gick till. Min son skrek som en kulting inne i sovrummet. Men svag som man var så var det bara att se glad ut.
Jag ångrar SÅ att jag inte tog min pojk och gick där och då.
I stället så fortsatte jag att ta promenader på kvällarna, långa promenader så jag var säker på att han hade somnat när jag kom hem.
De kvällarna vi var ensamma tog vi en promenad, eller somnade tillsammans i sängen. Jag ljög och sa att han hade somnat själv i spjälsägen. Annars fick jag höra att jag var klen och bara daltade och skulle skaffa mig ett helvete med mammig unge i flera år.
Efter att vi flyttat fortsatte vi med promenader, sen blev han för tung för att bära upp för trappan, då körde jag vagnen i vardagsrummet. När han blev för stor för vagnen läste vi sagor i spjälsängen. En period, i samband med avvecklingen av blöjor, somnade han i min säng.
Nu är han 4 år och har under en längre tid somnat i sin egen säng tillsammans med sina gosedjur och en Barnkammarn cd. Visst, det händer var och varannan kväll att han kommer upp en sväng och säger att han är rädd, men det är inte svårare än att följa honom tillbaka, stoppa om honom och pussa honom på pannan.
Vad som helst, men han får inte somna ensam, rädd och ledsen.
Han ska vara trygg. Hur man uppnår trygghet tror jag är väldigt individuellt. Viktigt är även att utstråla trygghet och forma en trygg miljö. Är det stökigt, stressat och livat runt om så skapar det oro. Föräldrar har många gånger tunnelseende -mitt barn har svårt att sova!
Okej, mycket möjligt -men varför?
Ställ er den frågan.
Det kanske räcker med att stänga av tv´n en stund så det blir tyst och lugnt. Lägga bort telefonen och ta fram en bok. När mitt Pyre bara var nån månad så bar jag och bar och bar och bar tills jag grinade av smärta, fram tills jag satte han i bärselen och drog igång dammsugaren -då somnade han. Så i flera veckor dammsög jag 19.30 varje kväll och lilleman somnade på momangen.
Även idag kan det fungera. Fast utan bärsele då förståss.

När jag var barn somnade jag ofta med huvudet på pappas bröst. Det kan jag göra än idag, och jag är 25. Om jag är stressad, ledsen eller bara allmänt uppgiven så brukar jag krypa upp i soffan bredvid pappa, lyssna på hans hjärta och "tanka trygghet".

Så snälla, hitta det som fungerar för ert barn här och nu. Gör inte det som fungerar för andra eller så som det står i böckerna. Den finns ingen mall, det finns inget rätt eller fel.
Och gör inte som jag, fall inte för trycket. Även om man känner sig liten och klen så tänk dig in i rollen som mamma, en lejon hona. Då kan man ryta ifrån för då gör man det för sitt barn, inte för sin egen skull.
Jag röt ifrån några gånger, det resulterade i glåpord, hot och misshandel.
Men jag gjorde det för mitt barn, inte för mig.
Det gjorde inte ont då, för jag tog slagen för min bebis. Det är först nu flera år senare som det gör ont, för nu kommer känslorna fram -det var jag som fick slagen, vanliga jag, inte mitt "mamma"-jag. "Mamma"-jaget var bara ett skydd där och då på den tiden jag bara var mamma och trodde att det var allt jag skulle komma att förbli. Nu vet jag att jag är mer än så. Jag är jag, en vän, en syster, en dotter, en kollega, en livsnjutare, en medmänniska, en förväntansfull ung kvinna helt utan krav från andra.
OCH MAMMA.

Ta ingen skit, inse att Du är så mycket mer än vad Du tror. Lev inte för någon annan, lev för Dig själv och det Du tror på!
Ville bara säga det... just för att jag lärde mig den hårda vägen och jag vet hur svårt det är att så där, ensammast i världen. Du är inte ensam, det finns så många fler. Men bara Du kan hjälpa Dig själv.

Tittar på tv4...
Tänk att få klämma fram en unge i minuten! Fatta vilken känsla!
Eler nej, kanske inte.
Men jag vill föda barn! Jag har ingen panik att få en lillebror till Pyret än på ett tag, nä tänk att klä på TVÅ varje morgon! Men just det dära födandet. Skrika och gapa hur högt jag vill. Be om juice när jag egentligen vill ha vatten och sen ångra mig när juicen väl kommer. Vatten! Jag vill ha VATTEN!!!
Andas, in ut, in ut, flååååååååås.
Lustgas! Ge mig lustgasen!!!
Såja nu vart det bättre.
Nej för helvete rör inte MIN lustgas!!! Kärringjävel.
Å poff så ligger det en liten knodd, kletig och kladdig och faktiskt ganska ful, där på mina gigantiska monstertuttar.
Det måste va nån mammamojäng som får en att tycka att ens barn är det vackraste som finns just där och då.
Men det är kanske just därför man tycker det, för att det är bara just där och då..

Jag vet precis hur jag ska ha nästa förlossning. Det har jag vetat ända sen jag vaknade på uppvaket en molning septembermorgon för snart 4 år sen.
Och nåde den jävel som inte gör som jag säger och vet vad jag tänker, han ska till och med veta vad jag vill innan jag ens vet det själv.
Å kom fan inte och säg att det är en utmaning och skitsvårt och näst intill omöjligt att veta hur ett flåsande flodhästfruntimmer vill ha det!
För då kommer jag bara fråga lite fint.... Hur enkelt tror du det är att skita ut en halvmeter lång handboll?