bblossom

Ja den frågan ställde vi oss ett antal gånge förut, jag och Sara.
Vi skulle flytta ett sminkbord i gammal hederlig old and svinheavy stil, 2 enorma kvarter, hem till mig. Först bestämde vi oss för att lägga ner projektet och i panik ringa till pappa Bosse och påkalla uppmärksamhet till detta nödläge. Men lika fort som vi bestämt oss för det så bestämde vi oss för att satsa allt, liv och död, diskbråck och ryggskott. Det får kosta vad det kosta vill men vi SKA ha hem det! Vi KAN själva!
Så bar det av. Första pausen tog vi utanför porten. Sara´s port. Andra pausen tog vi när vi nådde trottoaren. Ja, så höll det på.
Gamla tanter med rollatorer undrade om vi behövde hjälp, folk vred på huvudet, vissa drog på mun och andra hävde ur sig nån ofyndig kommentar i stil med "flyttdags eller?".
Vi tyckte inte att det va lika underhållande. Det ska ju komma gentlemän och slänga upp fetingmöbeln på axeln och skutta bort till mitt sovrum! (för att ställa sminkbordet i sovrummet, sminkbordet!!!)
Det kom inga gentlemän. Jag är fortfarande förvånad.
Vad har hänt med dagens karlar? Ska ma inte hjälpa en kvinna i nöd? I dag kunde de till och med gjort ett kap och hjälpt två på samma gång, då kunde de hoppat över att hjälpa nån i morrn.

Efter otaliga vilopauser, fnitteranfall och annat trams så vart vi framme! Och vi konstaterade att vi ovetandes under tiden hade uppfunnit en ny och fasligt effektiv form av powerwalk! Vi blev nästan sugna på att konka åbäket runt kanalen. Men som sagt bara nästan sugna så vi valde att inte göra´t.

Nu står bordet i sovrummet och jag är skamligt nöjd!

Hade på Nyhetsmorgon i bakgrunden, kikade upp och fick syn på an gris. Eller nej, ett svin.
En karl men en svinmask på huvudet som stod och råglodde på sångaren i nåt hiphop band.
Jag fick kalla kårar!! Åh va äckligt!
Tänk att möta en sån ute i mörkret, jag hade fått dåndimpen!

Ja, jag vet, jag är lite väl mesig emellanåt. Gällande vissa saker, i det stora hela är jag nog ganska cool. Men har en läskig grej fastnat i mitt huvud så släpper den inte. Det är som en sjukdom. En obotlig sjukdom som legat latent i kroppen och bara väntat på att få utlösas i vilken bagatellartad situation som helst.
Vi var ju på spökhuset i höstas, det var äckligt. Men inget har fastnat i hjärnan på mig, inget av spökena jag tänker på eller tror ska stå i garderoben. Däremot tittade jag på Wallace och Groomit för flera, flera år sen och jag kan än i dag drömma mardrömmar om den där pingvinen med de röda små äckliga ögonen. (som tur är drömmer jag sällan mardrömmar)
Jag vaknar med tvättäkta panik och är helt övertygad om att pippifågeln står och tittar på mig på andra sidan sängen, jag blir så rädd att jag inte vågar väda mig om. Då om nån gång saknar jag sambolivet!
Det är så hemskt att va så rädd för nåt, för nåt som inte ens finns på riktigt, för nåt som inte kan göra illa.
Jag är inte rädd för mycket, men det jag är rädd för får mig verkligen att darra så det kluckar i knäskålarna. Mest irriterande är att jag inte har vett att vara rädd för det jag borde vara rädd för. Som mitt i natten när jag är ute och strövar och grubblar på livet. Då är jag inte rädd, på sin höjd kan jag stanna upp och fundera på att om det står en snuskig gubbe bakom det hörnet så ska jag börja med att giva honom på moppo där, och sen där och sen där och sen ska jag bränna av ett vrål rätt i örat på fanskapet.
Men just den tanken kanske har sin botten i tidigare misstag, erfarenhet kan det kallas. Gör om gör rätt.
Nä gubbar är jag inte rädd för, inte sånna gubbar. Idioter däremot, som kan vilja vad som helst, de är jag rädd för!

Tar en paus i det relevanta skrivandet och släpper lös hjärnspökena i bloggen en stund. Vi kan kalla det lunchrast utan käk.
Jo det var ju det där med tuttar.
Just nu råder det tutthysteri i bloggvärlden. Lite i stil med släpp fångarna loss, tuttar, bloggerskor och läsare går just nu bananas i ämnet.
Ledord
-oäkta

Nu ska det tyckas och tänkas och dömas utav bara sjuttsingen. Dåligt självförtroende vs. självdistans.
Vad ska döttrarna säga? Kommer de bli lössläppta för att mamma har gelehallon i bh´n?
Kommer tuttfia må bättre och bli gladare?
Sitter Odd molly bättre eller sämre med stora tuttar?
Kommer narkosen döda?

Alla dessa frågor som faktiskt inte har något svar.
Alla dessa dömande kommentarer som grundar sig i läsarnas syn på någon de tror sig känna.
Vem känner en bloggerska? Inte läsarna i alla fall. Den offentliga personen kan man ha en uppfattning om, men den sanna människan i ruffsigt hår och snorpapper i fickan som sitter bakom skärmen -henne känner vi inte.
Detta inlägget handlar inte om vad jag tycker om tuttars äkthet/oäkthet.
Detta inlägg handlar om hur folk kan tro att de har rätt att döma/råda/lyckönska/förakta en annan människa pga ett beslut.
Jag kan ha en tanke, en teori, om hur vissa tillvägagångsätt kan ha viss påverkan på omgivningen, men det är mina teorier - det ska jag inte lasta någon annan med.
Det enda jag kan konstatera är att vi borde respektera varandras tankar, handlingar och beslut och tro på att alla vuxna människor kan ta hand om sig själva och fatta egna förnuftiga beslut -utifrån dennes vilja och förutsättningar.

Tuttar. Bröst. Brön. Taxöron. Meloner. Kalla dem vad ni vill, men dem är era!
Gnäll gäärna på dem, på att de inte syns, på att de är för tunga, för att de ramlar ut, för att de inte passar klänningen, för att skinnjackan inte går att stänga, för att ni aldrig hittar rätt storlek, att de hänger, att de hänger ojämt, att det inte finns nått som hänger.
Gnäll! Gör det!
Men kom ihåg att de ligger er närmast hjärtat, och de är era!

En regnig dag kanske du blir av med dom, eller ännu värre -ett av dom. Ser du det då som att problemet är löst eller kommer du undra varför du gnällt på dom?

Ta hand om dina tuttar. Häng upp dom om du vill, släpp ut dom om du vill, fyll dem om du vill. Gör vad du vill men kom ihåg att det är Dina tuttar och Din rätt att bestämma vad du gör med dom. Likväl som det är din rätt att bestämma vem som får se dom, röra dom och vem som ska få veta sanningen och alla hemligheter som döljs där i klyftan.

Självdistans:
Tänk er en runda på ICA. Ni handlar mer än vad som var tänkt, men för att få hjärnan att tro att ni trotts allt inte handlat FÖR mycket så ger ni er fan på att få ner allt i bara två påsar. Plastpåsar. Det stramar i handtagen och den röda plasten blir vit på sina ställen. Ni tar ett par steg, kommer en bit.
Sen säger det ploff. Ni ser mjölken rinna ut i Nilen-form och strax efter kommer en lök rullandes, en kexchoklad kommer guppandes som ett mindre fartyg i sörjan. (Som nog är om möjligt ännu sketnare än Nilen).
Titta på påsarna...
Där, där har ni mina tuttar. Men de är mina. Vad jag tycker om dom hör inte hit. Vad jag vill/inte vill göra med dom det är min hemlighet. Men tack vare, eller på grund av (välj själva) min självdistans så kan jag förklara dom. Tycker själv att jag genom det har kommit ganska långt i min egen syn på tuttar.

Det va nog allt

Fredag minneslucka måndag, lite sån feeling är det just nu. Eller har vart sen i somras.
Helgerna går så fort så det är skamligt!
Vad har vi gjort? Myst, myst, myst, promenerat, pysslat, bakat, igår var vi upp till Hyllan en sväng och mata katten. Hon var så kelsjuk så hon kom springande när hon hörde Pyret! Då är hon kelsjuk!
Hon har inget emot Pyremannen, men är lite avvaktande, hon vet ju att det kan bli våldsamt kramigt emellanåt...

Nu ser vi på Alice i Underlandet, till lunch ska vi greja till en kantarell- och västerbottenpaj, och när vi sänkt ner den i kistan är det playdate i parken med Mille och Jo.

Jag har tappat min humor, jag vet. Detta börjar bli en tråkig blogg, ska läsa Skäringer och se om stinget kommer tillbaka. Får väl innerligt hoppas det för såhär tråkig vill jag inte vara, såhär tråkig är jag inte! Nähää inte en chans!

Jovars, åh så gött!
Sitter och läser lite grann, dricker en obeskrivligt god kopp Zoega´s kaffe och njuter av denna dagen som ska gå i lugnets tecken.
I kväll ska vi ha soffmys och Mr Pyre ska bestämma fredagsmaten, kan bli väldigt intressant eller så blir det typ mannagrynsgröt, och så ska vi titta på idol. Somnar han tidigt så ska jag hyra mig en film, en kura upp sig i hörnet film. Dricka te och bara vara lycklig.

Ligger i bädden och diggar till EMMA´s musik. Riktigt bra musik, om man är på danshumör vill säga. Jag är aldrig på danshumör, jag dansar mest för att jag faller för trycket, och för att jag in te har en suck att se mina flickor annars. Hade det inte vart för den saken så skulle jag gladeligen sitta i baren, smutta på en iskall öl och titta på folk. Det är min grej.
Men självklart så blir jag på nått konstigt vänster ofta danssugen när jag kryper ner under täcket och hör pulsen från EMMA´s. Men idag fick jag nöja mig med ett tidigt besök i baren med en fanta och lite skyltskrivning.
"KVÄLLENS DRINK"
"KVÄLLENS ÖL"
Det va det närmaste jag kom kroglivet idag. Men jag är nöjd ändå. Jag menar, välj mellan barhäng och dans eller lördagsmys och en snusande 4 åring intill sig... Valet är minst sagt okomplicerat!

Ieftermiddags bjöds det på tre rätters och lite Fars Dags firande, morfar kom också. Min fina, fina morfar!
Och pappa... jag vill inte skryta och jag säger det inte för att det ska låta bra men
-Jag har världens BÄSTA pappa!
Han är outstanding.
Världsmästare -alla kategorier.
Vad vore jag utan honom? Vad vore vår familj utan honom?
Jag är så glad att jag har min pappa, att han sen är bästa tänkbara pappan är bara en bonus.

Nu såg nog V att jag har släkt för nu säktes volymen, det är vad jag kallar hänsyn och respekt!
Ska passa på att gosa kudde och sniffa Mr i nacken, drömma mig bort i mitt underbara liv som jag återigen blivit påmind om att aldrig ta förgivet!

Som pappa brukar säga:
"Vi har det allt förjävla bra!"

God morgon gott folk.
Här har vi ätit långfrukost, börjat tvätta, spelat memory, busat tills det vart kräkts i trappan, städat trappan.
Nu sitter Mr i duschen och snart är det min tur. Sen ska vi fortsätta tvätta och spela massa spel innan det bär i väg till "Halv åtta hos mig" middag hos mor och far. Och båda mina systrar är hemma, wiiho!

Ett tag var jag e jävel på att powerwalka, gäärna med en latte i ena näven, som ni vet. Numera är jag fortfarande en jävel på att svepa latte men jag har bytt ut powerwalksen mot powernaps. Å jag är så nöjd!!
Har aldrig kunnat sova små korta stunder för jag har inte tyckt det vart nån idé, dessutom har jag blivit för stressad för jag tror inte jag hinner somna.
Men i dag slumrade jag 15 min ellan 16.30-16.45, helt underbart! Sen masade jag mig iväg för en latte med Alex. Nu är jag nyss hemkommen och planerar redan att slumra mellan 20.00 och 20.20.
Det är så skönt och jag har inte de minsta bekymmer med att varken somna eller vakna och i dessa gråa, mörka tiden behöver jag ta varenda tillfälle som ges till att samla energi.

Var hos frissan förut och piffade till mig lite, det ger också energi. Eller ja, man ser i varje fall lite mer levande ut.
Men det här ljusa alltså... vet inte om det är min grej längre. Har alltid tyckt att jag passar bra i det men nu känns det inte helt rätt. Min naturliga färg har blivit väldigt mörk på senare år så jag kanske ska köra på det och va brunett för det är tydligen det jag är. Har blivit. Jag är ju född lintott, men saker och ting förändras.
Eftersom jag har blivit lite större, fått min första rynka, sätter bekvämt framför snyggt och börjat ta naps, så jaa då känns inte steget till brunt hår så hemskans långt.

Vi får se, vi får se...

NattiNatt !

Helvetesdagen är slut. Mötet gav absolut zero, men fortsättning följer. Jag vet ju att det inte kan bli sämre så jg gör som grodan och lever på hoppet. Nån gång tar det ju slut, frågan är bara när.
Efter fsk tog jag och Pyret en promenad i skogen och plockade pinnar i väntan på fotografering no 2. Det va mysigt. Vi bara gick runt och pratade och busade i en timme. Hade ren och skär kvalitetstid! Å vad han är underbar!
Tillbaka på fsk trängdes ett trettiotal kids med tillhörande föräldrar, ett rent kaos haha! Ungarna sprang runt och busade, hoppade, gjorde kullerbyttor och var alldeles för övertrötta hela högen. Samtidigt försökte vi föräldrar anordna nån typ av kösystem. Det gick inge vidare.
Men till slut var det dags, och Lillemannen la sg till med det bredaste fejksmilet ever! Hahaha, så söt! Men undrar om det blev så trovärdigt på bild... Spelar ingen roll, han är fin hur som helst och fejksmile or not -fotona kommer bli uppskattade julklappar hos hela släkten!

Nu ska jag fortsätta gnaga på min chokladkaka, invänta Criminal Minds och sen är det bums i säng för i morrn kommer bilen levererad så vi kan gasa iväg på shopping, äventyrsbad och donken =)

Go morrn.
Har sovit som en potta skit i natt. Vänt och vritt på mig, vart å pinkilurat, följt med Pyret på dass, vaknat av hans i härdiga hosta, burit, kramat, sjungit, letat efter kudden.
Varför sover man alltid som bäst när det är dags att gå upp?
I dag hade det förmodligen att göra med att jag var medvetslös efter nattens aktiviteter.
Krångla mig upp ur sängen á la pensionär style, satte på kaffe och dränkte mig i iskallt vatten.
Packade om dagisväskan, fick syn på ett par dösketna galonbrallor, hittade bara en galonvante. Gav fan i hela galongrejen och hoppade upp på hojen och trampade i ren vrede upp för backen.
Av med alla ytterkläder jag precis krängt på, hittade ytterligare ett par dösketna byxor på hyllan, samt den andra galonvanten.
Upp för trappan och in med ungen till fotografen. Men mammig som han är mitt hjärta så tror jag han blev den suraste ungen på hela gruppfotot.
Hopps på bättre lycka med porträttet i eftermiddag. Såvida han inte hostst upp lungorna innan dess. Stackars barn.
Snart är det dags för årets skräckmöte. Men samtidigt årets härligaste möte.
Jag vill bara få det gjort. NU!
I kväll ska vi fira denna helvetesdag med take away, choklad och soffkoma. I morgon är vi lediga och (om hostan avtagit en aning) så drar vi till Vattenpalatset med Jo och Miliam. Det har vi gjort oss förtjänta av!

Grannen en trappa upp har nån typ av efterfest. De gapar, skriker, möblerar, spelar musik, stänger av musik, spelar dataspel, höjer volymen, sänker volymen, sätter på musiken igen, gapar lite till, skrattar sådär manligt hysteriskt, välter grejer, springer i trappan, stampar i golvet, och jaa på ren svenska -röjer utav bara helvete!
Nu har jag bara två frågor.
Vart har jag gjort av nyckeln till den trappuppgången?
Och varför är inte jag bjuden?

Nä men för *piiiiip* kl är 7.30, det är söndag och jag har JOBBAT!
Är det så mycket begärt att få somna lugnt och stillsamt?
Jag bor typ i en krog men det stör mig inte nämvärt. Därifrån låter bara musiken. Ovanifrån kommer alla möjliga märkliga ljud - det ÄR skillnad!

Jag har ett jävla morgonhumör.

Nu ska jag göra vad jag kan för att somna och när jag väl gör det så ska jag sova fem kvart i timmen, för sen kommer min lille mr hem!

Om ni undrar varför jag inte bloggat på några dagar så är det för att jag har gömt mig.
Gömt mig för saknaden av Pyret.
Jag har jobbat, jobbat och jobbat, vart på kalas för Kattis och jobbat lite till. Har inte suttit still speciellt mycket, men sovit desto mer. Orkar inte fightas med tanken på hur långt det vart kvar tills min guldklimp kommer hem.
Men i morgon, då jäklar! Då ska vi ha onsdagsmys!
Framöver ska jag inte jobba lika mycket som jag gjort det senaste och jag ska heller inte unna mig nån utekväll. Jag har inget behov av det, nu har jag vart ute ett par gånger det senaste så nu får det nog vara bra på ett långt tag. Vännerna kan jag träffa ändå.

I natt har jag vart på uselt humör, det hängde nog i efter MVC. Att starta dagen med att skreva framför en tant är inte my cup of tea... Det finns ju en hel del andra göromål som är trevligare än det. Faktiskt.
Och varför ska de alltid berätta hur de ska göra?!
Ja så här ser du ut inuti. Åh fan...
Jag har haft sexualkunskap i skolan, jag har fött barn och sist men inte minst -jag ser otaliga hönor var och varannan natt i mitt yrke! Visseligen över 70+ så jag kan ju be till Gud att jag skiljer mig lite från dom men anatomin är ju den samma!
Sen ska jag göra si, och sen ska jag göra så.
Det kan kännas lite obehagligt.
A men kom igen tanten, finns det nån i hela världen som INTE tycker det är obehagligt med rostfria instrument och en 55-årig tant mellan benen?! Nä just det.
Sen när man väl ligger där i den mest utsatta positionen som finns så ska de prompt berätta allt de gör.
Jag vill inte veta! Håll käft och gör det du ska! Det är inget kafferep!
Och ja, det är fortfarande obehagligt!

Idag började, eller avslutade eller hur ni nu vill, men iaf efter jobbet åt jag frukost med Sara. -Det är en helt ok aktivitet på morgonkvisten! Svårslaget faktiskt.
Nu är jag mätt, trött och fortfarande lite irriterad på tanten. Men mest trött.

Over and out.